Fredrikabiblioteken Fredrikakirjastot

Under de första tjugo åren som författare gör Harry Martinson en enastående resa: från debuten 1929 med diktsamlingen Spökskepp till invalet i Svenska akademien 1949 som etablerad och uppburen diktare. Under den här perioden är han intensivt produktiv och flera av hans mest betydande verk kommer ut.   De brev från dessa två decennier som Paulina Helgeson ställt samman belyser hans snabba utveckling. Under 30-talet formulerar han sig inför kollegor som Eyvind Johnson, Erik Asklund och Ivar Lo i filosofiska och estetiska frågor med brevets speciella blandning av högt och lågt, privat och offentligt. Breven från 40-talet till bland andra Margit Abenius, Ebbe Linde och Johannes Edfelt präglas ofrånkomligen av kriget, men lyckan över familjen lyser igenom på många ställen. Oavsett årtal och adressat är författaren Martinson ständigt närvarande i breven: i bildrikedomen, associationsflödet och skärpan i observationerna.

Paulina Helgeson är litteraturvetare i Göteborg och har tidigare redigerat en volym Karin Boye-brev: Ett verkligt jordiskt liv (2000).

Titeln till urvalet har Paulina Helgesson funnit i ett brev till Ivar Lo från 1932: "Pressen har slängt några nävar skryt på min bok. Nu petar jag ånyo rent i mina hökögon och ser ut i minnena, ut i framtiden, ut i oceanen. En tunn bok bak min rygg, jag vill sparka den bakut och gå vidare. Jag har barmen full av klovassa hartassar, tigerramar med dun på, klossiga kolibrier och subtila elefanter. Jag har poetiska törnbuskar i mängd."