Fredrikabiblioteken Fredrikakirjastot

Detta är en het ny, lättillgänglig och innovativ ljudbok som förenar författaren och musikern Nike Markelius poetiska röst med specialskriven instrumental musik och ljudlandskap, allt skapat av Nike själv!
Det är alltid en tung förlust när ens föräldrar dör. Speciellt tungt och svårt kan det vara när avskedet inte har skett i kärlek och samförstånd. Det är ju alltid svårt att se in i en annan människa, förstå varför bråddjup öppnas mellan de som borde älska varandra, varför någon vänder sig bort från en. Kring dessa frågor rör sig denna bok. Dikterna här försöker, likt nerver, bygga nya förbindelser, upprätta nya flöden och broar. I En bro av sorg skriver Nike Markelius fram sin mor. Det är starkt, berörande och trösterikt.

Så här skriver hon:
"Jag har skrivit en bok som jag själv skulle ha behövt läsa när min mor gick bort 2021 utan att vi hunnit försonas, medan hon ännu var i livet. Hon försvann utan att vi fick tillfälle att ta farväl.
Boken handlar om min personliga sorgeprocess, men också om hur en kan gestalta och iscensätta en försoning på egen hand, i efterhand, när det är det enda som återstår. Många mister sina
kära innan de sista orden hunnit bli sagda, det kan ha olika orsaker, men smärtan inför det oåterkalleliga, det »aldrig mer« en ställs inför, kan vara svår att hantera, och jag hoppas att min
bok kan hjälpa till att finna frid och bygga broar till försoning i sorgen efter en nära persons bortgång."
Ljudboken är slutmixad av Christoffer Roth, Studio Dubious.

"'En bro av sorg' är berättelsen om en sorg som kan bära detta utan att stelna till bitterhet. (...) I Nike Markelius diktning blir sorgen en möjlighet att försonas med relationen som den faktiskt var. ((...)Jag läser boken som en uppriktig och oväntad resa genom sorgens många rum." Uppsala Nya Tidning, Jakob Carlander

"'En bro av sorg' är en gripande och djupt trösterik diktsamling, en länk mellan liv och död. Till större hjälp än den medicin man kan få utskriven för att orka leva med förlusten av någon man inte hade möjlighet att säga adjö till." Jönköpings-Posten, Magnus Utvik